I januari-21 utbildade jag mig till fjärrpilot för drönare och 2022 (vid sidan av mitt ordinarie jobb), studerade jag projektår foto på Sörängens folkhögskola (50% distans).

Hittills har jag gått kurser inom bildbehandling, natur- och landskapsfoto för att nämna några stycken. I juni 2023 gick jag dessutom en studio/porträtt- och ljussättarutbildning i fem dagar, med handledning av Mikael Strandh, en av Sveriges bästa ljussättare.

Genom min livsresa har jag även hunnit med att bo i London, där jag studerade musik. Jag har också några års studier inom områden som pedagogik, fritidsledarskap, specialpedagogik samt projekt- och handledning.

I mer än 20 års tid har jag arbetat inom skolans värld, många av dessa år som musiklärare och mentor. Numera arbetar jag främst med elever i grundskolan 7-9 som befinner sig inom NPF-spektrat men även med elever som, av andra anledningar, är i behov av särskilt stöd.

Något jag gjort mig "känd" för, både privat och i jobb, är min (enligt mig själv), utomordentlig briljanta humor. Jag älskar att skratta och att få andra att må bra och även om det finns de som suckar över min humor, slutar det oftast med att dessa personer själva börjar dra lika ”dåliga” skämt efter ett tag.

Som rubriken säger har jag inga problem att prata gärna och mycket (självklart inte när jag är professionellt involverad i jobb eller uppdrag), men tiden däremellan händer det att munturbinen går för fulla muggar, gärna i kombination med mitt positiva sinne och tidigare nämnda humor.

Jag älskar att fotografera och att omge mig med människor i olika slags situationer. Vad jag inte älskar däremot är att själv bli fotograferad. Jag vet, det låter galet och jag jobbar på att bli bättre på det eftersom jag såklart inte vill utsätta mina kunder för något jag själv inte skulle vilja göra.

Förutom att ha designat min egen hemsida är jag även webbmaster åt Wilmastiftelsen, en stiftelse som instiftades efter att min bror med familj förlorade två döttrar på mindre än 1 1/2 år. Detta påverkade mig starkt och om jag kan hjälpa till på något sätt vill jag gärna göra det (www.wilmastiftelsen.se)

När jag var yngre (mycket yngre), var jag med i ett spöksällskap, ja, jag hör hur det låter. Hur eller hur fick vi den "briljanta" idén att tälta på en kyrkogård och hoppades på att få se något övernaturligt. Jag måste dock göra er besvikna, vi såg ingenting annat än oss själva, som darrade av rädsla för... ingenting.

För mina vänner är det ingen hemlighet att Toto är mina stora favoriter. Jag har, förutom att ha sett dem live ett 15-tal gånger, även stött på dem vid ett flertal gånger. Bl.a. bjöd de mig på öl efter en konsert och vid ett annat tillfälle åt jag frukost bredvid dem. Hela bandet är galet trevliga OCH ödmjuka.