Bilkyrkogården inte är likt något annat besöksmål du varit på och oavsett om du går omkring i timme efter timme hittar du alltid nya saker att titta på. Bortsett från det du ser återkommer tankarna på att vart och ett av fordonen har en helt egen historia att berätta. Kanske har någon känd person färdats i dem, kanske har dina egna mor- och farföräldrar åkt på semester i någon av dem? Frågor som dessa kanske aldrig får några svar, men det är ju väldigt fascinerande och nostalgiskt att vila tankarna på en stund.

När du gått runt och tittat ett tag kanske du känner för att ta något att äta. Det finns gott om platser att sitta på, inga bänkar eller liknande, men väl stenar, nedfallna träd och annat du kan vila rumpan på. Mat och dryck är ju såklart viktigt men det kan också vara bra att känna till att det inte finns några toaletter i närheten.

Vad gäller bilkyrkogården som utflyktsmål är det sannerligen inte enbart för personer med bilintresse. Vi kan ta mig själv som exempel. Mitt intresse för bilar är ungefär lika litet som min vilja att bosätta mig på en öde ö. Men efter mitt besök ändrades min uppfattning helt. Känslan är numera att jag vill åka tillbaka och upptäcka ännu mer som jag inte upptäckte. Jag skulle faktiskt, i ärlighetens namn, vilja vara där åtminstone två dagar/kvällar och kanske t.o.m arrangera några häftiga filmiska fotosessioner…

Slutligen, får man göra vad man vill vid sitt besök Svaret är självklart NEJ! Ivanssons bilskrot är privat egendom och förvaltas av familjemedlemmar till bröderna Rune och Tore efter att de lämnat jordelivet. Familjen är generös nog att låta besökare kommer och titta, fotografera och förundras, men det är oerhört viktigt att respektera att det inte på något sätt är tillåtet att plocka med sig reservdelar, gå in i byggnader eller liknande och att detta, vänligen men bestämt, ska respekteras.