Ja, jag tycker verkligen om att fotografera, till och med älskar det. Men frågan är var gränsen för snällhet vs utnyttjande går? Låt mig förklara.

Flera av de mail jag fått har inletts med att avsändaren tycker att mina bilder är jättefina och att de önskar anlita mig (något jag naturligtvis uppskattar väldigt mycket). Konversationen fortsätter artigt men ändras ganska märkbart när jag lämnar ett prisförslag (som verkligen inte legat högt, snarare tvärtom). Trots detta har folk (även vänner) uttryckt:

”Hur kan det kosta så mycket, du ska ju bara trycka på en knapp sen är det väl klart, typ?”.

När man får höra uttryck som de här blir man tyvärr ganska uppgiven över den brist på förståelse som visas över det hantverk som faktiskt utövas och som jag lägger ned en stor del av min själ i (och väldigt mycket pengar). Jag känner därför att jag nedan behöver förtydliga vad jag baserar mina priser på och förhoppningsvis kanske jag får någon att hädanefter tänka efter innan man uttrycker sig som ovan.